avlång, böjd och ganska gul

Jag är så trött så trött så trött på alla otacksamma människor.
Jag vet att jag själv inte alltid är världens tacksammaste människa med den mest positiva inställningen, men nu struntar jag i den detaljen.
Ååh det är så synd om mig som är 16 år, får gratis tak över huvudet och gratis mat varje dag. Stackars mig som praktiskt taget får betalt för att gå i skolan, stackars mig för jag har ju inte råd att köpa alla kläder jag vill ha varje månad för de fjuttiga 1050 kr som jag ju får för att ha kul med.
Jag blir så sur på ni otacksamma skitungar!
Förlåt.
Men det är väldigt löjligt. Om man bor hemma som man oftast gör när man går på gymnasiet så klarar man sig på de pengar man snällt får för att gå i skolan. Det gör man. Och om man vill ha råd med något mer så får man väl skaffa jobb. Och jag vet att det typ är omöjligt att skaffa jobb nu, men då kanske man borde göra något åt det, lägga pengar på att fixa det istället för att lägga det på bortskämda ungar. Nej, jag vet inte hur det skulle gå till, men det finns ändå bättre saker att lägga pengar på än högre studiebidrag. Gamla, sjukhus, skolor, nästan vadsomhelst. Jag är inte bra på politik och annat sånt, jag kan inget om det, men jag fattar väl ändå att pengarna som alla vill ska gå till högre studiebidrag, de pengarna måste ju komma från någon. Och vem ska betala det? Det betyder ju att skatten måste höjas och vem vi det egentligen, för en sådan sak? Jag vet i alla fall att om jag hade jobb så skulle inte jag vilja betala en massa för att några tonåringar tycker synd om sig själva för att de inte har råd med all onödig skit de inte behöver.
Jag kan nog tycka att elever på högskolan eller andra skolor efter gymnasiet skulle kunna få högre studiebidrag, om det skulle höjas. Jag menar, de bor troligen inte hemma längre och har större behov av mer pengar, till mat och hyra osv. Men jag vet inget om hur de har det, för jag är dum i huvudet och kan inget om världen (förutom att den också är dum i huvudet, eller alla små huvuden är dumma!), vad jag vet är att gymnasieelever, större delen av gymnasieeleverna (jag dömer inte alla utifrån en stor del, enskilda personer kan ha speciella situationer som man kan behöva behandla annorlunda, ja.), behöver INTE höjt studiebidrag. Och detta kommer från en gymnasieelev.

Jag blir så sur! Jag känner mig som en gammal surtant men aaah vad jag hatar människor ibland. (undantag finns)

Grattis.

Om någon gör bra på ett prov så säger inte jag grattis. Jag säger bra gjort. För grattis känns som man vunnit på lotto eller nåt. "Fick du mvg på provet? Grattis, vilken tur!" Nej, jag säger bra gjort, för det är bra gjort. Du klarade det. Bra kämpat och bra att du kunde svaren, bra gjort!

Wow, halvvägs till 100! Det borde firas. Eller kanske inte.
Jag skriver aldrig här längre, haha. (började jag inte förra inlägget så också? nåväl.) Det blir aldrig av, det finns inget jag vill skriva. Eller det finns väl mycket jag vill skriva men jag glömmer (?) alltid bort vad.
Jag har kommit fram till att jag egentligen inte gillar människor så mycket..
Vi tror att vi är så bäst och smartast, och bara det visar att vi faktiskt inte är det. Om vi är så bäst och smartast, varför förstör vi planeten? Varför dödar vi allt i våran väg?
Människor äcklar mig lite. Jag vet att jag själv är inkluderat i det, men ja, det är sant. (ta inte illa upp alla vänner och familj, jag älskar er.) Alla är falska.. Det är faktiskt sant. Äsch, jag kan inte dra alla över en kant sådär, jag har ju inte träffat alla i världen liksom. Men de flesta är liksom... hemska.
Jag vet att det är i princip bara det jag skriver om när jag skriver i den här bloggen, hur ingen accepterar någon, hur alla snackar skit osv. osv. Men äsch, det är ju så det är. (nu skriver jag helt osammanhängande.)
Jag tycker i alla fall att det är väldigt jobbigt att höra människor säga och göra så hemska saker, jag vill bara gå iväg.


*klagar, klagar, klagar*

Jag skriver aldrig i den här bloggen längre, men det gör inget för ingen läser ändå!

Tydligen kommer jag aldrig få jobb.
Och när jag blir vuxen kommer jag inse hur fint det är att trycka ut en bebis.
Tydligen.

Jag kommer inte få jobb, för jag vill inte skaffa körkort. Alla tycker jag är dum i huvudet som inte vill ha körkort, och som inte vill skaffa det för att det kan vara bra att ha.
Eftersom jag är i den åldern som man kan börja övningsköra frågar vissa ibland om jag börjat övningsköra än. Sen när jag förklarar att jag inte planerat att ta körkort alls så tappar de hakan. Då menar jag verkligen tappar hakan.
"Men, du behöver ju inte skaffa bil för det?" Nej, men jag vill ändå inte ha körkort, inte än åtminstone, upprepar jag. Jag kanske skaffar det någon gång i framtiden om jag får lust. Fortfarande hänger hakan.
Jag kan förstå att man behöver körkort för att få jobb som taxichaufför eller kanske busschaufför. Men om jag skaffar jobb på något kontor eller ja, något på-plats-jobb, så förstår jag inte alls varför jag skulle behöva körkort för att sitta stilla. Om de inte vill ha mig för jag inte kan köra en bil, när jag inte behöver det, så skiter jag i det. Tyvärr.

Sen det här med barn då. Jag vill inte föda barn. Jag mår dåligt av tanken att gå i 9 månader med något levande i magen som sen ska tryckas ut genom.. ett inte så stort hål. Dessutom så finns det så många barn i världen som inte har något, ingen familj och inget hem. Jag tar hellre hand om det som redan finns och behöver omhändertagande.
När jag sa det i skolan för ett år sen kanske, för vi pratade lite om sånt, så sa de att jag kommer ändra mig när jag blir stor. När jag blir vuxen kommer jag tycka helt annorlunda.
Det gör mig så arg.
Jag menar, jag kan säkert ändra mig, om både att skaffa körkort och föda barn, men jag vill inte att andra ska säga åt mig att jag kommer göra det. Vad vet ni om det? Jag blir bara mer bestämd på min sak när jag får höra sånt.


På tal om ingenting.


hejsvejs.

Jättesöt bok om prinsessan Kristalla som vill gifta sig med en flicka från folket och är kompis med den "farliga" draken. Fick den på posten idag, såg den på bokmässan förra året och har velat ha den sen dess! Fint bokförlag (det är nytt), vill köpa fler böcker av dem!

Vid lunch idag så röstades det för könsneutrala äktenskap (sexton för och en mot) så i maj kan homosexuella också gifta sig!


Prinsessan Kristalla och svärdsmidaren Vilda




Klicka här för att komma till Sagolikt Bokförlags hemsida

Jag satt och kollade på YouTube, på fångarna på ett fängelse i Filippinerna, då de dansar. (se här)
Så läste jag kommentarerna, det är ju mycket blandat ändå. Många tycker det är bra att de får dansa, bättre rehabilitering än ständig plåga (ungefär) och sen tycker ju en del att de inte ska ha kul, det är det som är straffet. De borde plågas som de "förtjänar". Då tänkte jag lite på vad jag tycker, jag tycker ju att det är fint att de får dansa och så. Det verkar som ett bra sätt.
Men sen funderar jag också på var straffet är då, men iofs är det ju straff att bara få vara där, även om de får dansa också. De som kanske rånat någon, eller något annat mindre brott, de ska man ju inte "fördärva". De kan ju bli väldans bittra och komma ut som än sämre människor.
Men de som är inne för mord och våldtäkt och liknande, de förtjänar väl inte att dansa?
Eller? Det blir så svårt. Vilka är vi att döma andra människor?
Nu säger jag inte att vi inte borde ha några fängelser och att det är okej att ta någons liv. Verkligen inte.
Men hur vet man fullt ut att någon är skyldig? Vem är ett hopplöst fall? Vem är fullt ond? Finns det någon som är fullt ond?

Jag såg en gång på ett program om USAs farligaste fängelser. Man fick se om en man som skrev till sin dotter, som pluggade på fängelsets skola, för han ville kunna ha ett liv när han kom ut. Han skulle bli frigiven snart, men han visste inte hur det skulle gå. För han var med i något gäng, och om det skulle bli slagsmål där inne, då var han tvungen att hjälpa till, och gör han det skulle han få längre straff. Och hjälpte han inte till i slagsmålet skulle hans gäng göra slut på honom. Man fick se när han "tog studenten" inne på fängelseskolan, och fick träffa sin fru och dotter, men bara krama dem snabbt och sen stå långt ifrån. Det kändes så sorgligt alltihop. Han ville och försökte bättre sig, men det kunde sluta illa. Jag vet inte vad han satt inne för, men han var ju inte ond, vad nu ond är för något.
Man fick se en del andra fångar också, hur de kämpade på och så. Det var intressant.


Nej, jag vet inte, det är så svårt det där. Jag vill inte döma någon. För vad vet jag egentligen?



Ikväll såg jag på Imagine Me and You, den var bra.
Godnatt.

Jag gillar Ewan McGregor.
Han är med i en av mina favoritfilmer, Moulin Rouge.
IMDB är en av mina favoritsidor.
Otroligt praktisk sida.

Anyway, jag såg att han precis varit med i en film med Jim Carrey (som jag också gillar, han är rolig.), I love you Phillip Morris heter filmen, som kommit ut nu i vår.
Jag kollade lite på en presskonferans de hade, på youtube, och jag gillade vad Ewan och Jim sa. Reportrarna frågade något om hur det var att vara med i en "gay-film", och då sa de att det inte är en gay-film, utan en film om kärlek och den råkar bara handla om två män som älskar varandra. Ja, de sa en massa bra saker tycker jag iaf (och Jim sa en massa konstiga saker också, jag förstod faktiskt inte riktigt vad han pratade om ibland, haha)

Tydligen är filmen baserad på en riktig historia. Om Steven Russell som åker in i fängelse och blir kär i Phillip Morris. Sen slutar den tydligen sorgligt, ena ut ur fängelset och den andra kvar. Tråkigt. (vill ha happy endings.)

Vill se den iaf! Drama/komedi är genren om någon undrar.

ps. Ewan har ett underbart leende

Läs mer på IMDB

Och en söt bild.

Grupper

Varför måste folk alltid dela in sig i grupper, i kategorier.
Tycker man om sånt är man si, gör man sånt är man så.
Kan det inte finnas något emellan? Jag har aldrig tyckt jag passar in i någon grupp. Antagligen finns det väl någon för mig också, men det stör mig!
Jag klär mig i saker jag tycker är snyggt och/eller bekvämt. Jag lyssnar på allt möjligt, ingen speciell stil. Om jag säger att jag tycker om manga så är jag såndär. Jag är ingen som kan allt om sånt eller läser varje manga jag kommer över. Jag läser vissa ibland, som jag tycker verkar bra. För det är serier. Och serier är kul. Japan har sjukt många olika serier, så det blir att jag läser något därifrån eftersom det finns något som passar mig.
Där sitter hårdrockarna. Ja, och där borta är popparna.
De tycker ju alla likadant om allt.
Och alla ser likadana ut.
Liksom, man kan ju inte ha sitt egna utseende eller tycka om olika stilar, nej, det är typ omöjligt.
Det är väl någon slags säkerhet. Att dela upp folk. Så vet man vart man har dem. Så vet man var man har sig själv. Man kommer inte bort, man vet precis var man ska vara. Hur man ska vara.
Det blir helt enkelt väldigt lätt att dra alla över en kant.

Ni är såna, ni gör sådär, ni tycker sådär.
Ni är inte alls unika, bara så ni vet.

Nu har jag ännu en extra-blogg, en drömdagbok. Jag har tänkt ha en sen väldigt länge, men det har inte blivit av. Jag vet inte hur aktiv den här kommer bli dock, jag hinner ofta inte skriva ner. (Jag får väl sitta och skriva på bussen till skolan) Dessutom kan jag inte ha väckarklocka, då försvinner drömmen. Jag känner hur den liksom rinner bort, och det är jättejobbigt. Som en del av mitt liv saknas. Min väckarklocka är mina föräldrar som får skaka om mig lite, hihi.

Här är min drömdagbok

Här är min berättelsesida

Ord jag hatar "del 1"



Överskattad

Jag kanske är korkad, men jag fattar inte riktigt det ordet.
Vad jag förstått det som är att det betyder att folk gillar något "för mycket". Att det inte är så bra som alla säger att det är.
Och jag tycker det är väldigt konstigt.

Jag tar som exempel Twilight. Det är ju jättemånga som gillar den bokserien.
Om någon kommer och säger att den är överskattad.
Varför skulle alla gilla den om de inte tyckte den var bra egentligen?
Det är klart att man kan tycka något är dåligt, eller bra. Men då är det ju ens egen åsikt. Om alla andra gillar något, och man själv inte gillar det, så blir det inte överskattat. För enligt de som gillar den så är den ju inte det...
Nej, jag fattar inte riktigt.


ps. det finns inget som är bra eller dåligt.
det finns saker man tycker är bra eller dåligt.
men det är individuellt.


hejsansvejs

Spoilervarning (De Halvt Dolda).


Jag läser gästboksinlägg på Jonas Gardells hemsida.
Det var några kommentarer om att de tyckte De Halvt Dolda var "osmakligt". Att det var hets mot kristna och nazister. Ungefär.
Jag fattar inte riktigt..
Att nazister kan känna sig förolämpade, "orättvist behandlade", p.g.a hur de framstår i serien.
Att Jonas Gardell ville få det att verka som man inte har något val i livet.
Att unga inte kan välja bort nazism eller unga homosexuella inte kan välja att inte chatta med okända människor på internet.
.....
Om man inte kan visa olika "folkgrupper" i tv, på olika sätt, då finns det ju inget att kolla på? Om man ska döma tv efter hur den som skrev gästboksinlägget "tycker", så blir det ju ingen tv. Man kan bli förolämpad av vadsomhelst, faktiskt. Och det där var ju bara en skildring om hur det faktiskt kan vara.
Det betyder inte att alla nazister skulle slå ihjäl homosexuella.
Det betyder inte att alla kristna skulle vara så påtvingande med kristendomen och ja, hemska. Jag kan väl inte förklara det..


Osmakligt...
Verkligheten kan vara osmaklig.
Det finns död och hat.
Det betyder inte att allt är det.
Det finns dock, så varför ska inte det visas...?





(Och om serien: jag tror knappast att Jonas ville få det att verka som att det inte finns något val i livet. Såsom man fick se det, dåtid och framtid. Från barn till vuxen. Man (eller jag) kände verkligen för personerna, det kändes som om man kände dem, och såg även de hemskaste personernas sorger. Nej, jag vet inte.. Livet antar jag. Äsch, nu förstår ingen, men det gör inte jag heller.)


(Nu blir pappa galen om jag inte slutar skriva och går och lägger mig. Bäst att jag gör det då.)


Godnatt

Jag hatar:

• När folk tvingar mig till saker
• När folk blir besvikna på mig
• När folk skrämmer andra, och inte slutar när man säger åt dem
• När folk inte fattar hur mycket jag bryr mig
  
  
• När folk inte fattar.

.......jag satte mig här framför "familjedatorn" a.k.a pappas iMac, för min egna MacBook (jo, jag skryter lite.. lite..) är utlånad till min syster i köket, där hon duktigt kämpar med en skoluppgift.
Då upptäckte jag....
...att bakgrundsfärgen på den här bloggen är vidrig! Den är ju typ grön-gul. Så är den inte på min bebis. (min dator)

Är det så för möjliga andra läsare här? Nästan grönt menar jag?
(eller suger iMacen? let's hope so. eller nja, kanske inte.)


Såg för övrigt på sista avsnittet av Jonas Gardells De Halvt Dolda ikväll. FRUKTANSVÄRT BRA! Han är amazing.

När jag startade den här bloggen, så hade jag bestämt mig för att den inte skulle vara sdär lång som ingen orkar läsa.
Tänkte skriva korta, rätt onödiga, inlägg. Konstiga saker som folk går "whut?" över.
Haha, jag började så också. Men nu har det blivit så att jag skriver långa inlägg som ingen orkar läsa egentligen. Bara för jag bryr mig om saker. Saker folk upprepar själva hela tiden, som ingen orkar läsa långa inlägg om. Speciellt inte såna jag skriver. Fast det gör inte så mycket. Jag tycker om att skriva.

Fast om någon tittar in får den gärna kommentera.

Ord man inte ska börja meningar med:

• men - Jag gör det rätt ofta, men jag försöker sluta. Det går inte så jättebra. Men en del meningar låter bra med det i början. haha. Eller kanske inte.
• och - Äsch, jag gör ju så med det här ordet också. DÅLIG GRAMMATIK OVER HERE!

....Äsch vad tråkigt.

Ord man ska börja meningar med:

• bajs! - do you really need an explanation?

....Gosh vad töntig jag är!